Himmel

Kulturkollo  utmanar mig att höja blicken.

Min pappa hade ett magiskt cyklop. Det var köpt på någon av hans resor och använt i ett hav som var salt och fullt av fiskar, alldeles lika de som simmade runt i vårt akvarium. Cyklopet förvarades i sommarlådan där vi också hade de två boulespelen och en ljusblå frisbee med guldtryck. När det var som varmast låg jag gärna en stund i förrådet och tittade ut på sommaren. Det kalla cementgolvet gav svalka och tankarna kunde leka med löven och flyga med ladusvalorna. Pappas cyklop kunde förändra världen. Det orangefärgade glaset gjorde himmelen röd och träden – aningens hotfulla. Och svalorna? Flygödlor svävade högt, högt uppe. Flygödlor som var avlägsna släktingar med drakarna som ibland gömde sina spräckliga ägg i trädkronorna. Det fanns ett helt universum i Pappas cyklop.

himmel3

Fortare, kraftigare, rakare armar och frustande andetag; ryggsim var min starkaste gren. Längd efter längd fokuserade jag på molnen ovanför för att få styrkan att orka, fast kroppen kroknat. Simglasögonen hade jag byggt ihop själv, så som riktiga simmare gjorde. De skavde runt ögonen. Riktiga simmare använde inget skumgummi för att trolla bort plastkanter. Infärgningen förvandlade sommarens varma färger till en kylig, krispig verklighet. Mina simglasögon ledde mig till förbättrade personbästa genom fokusering på en isblå himmel.

Samma himmel med olika filter: Vad väljer vi för filter och hur påverkar det vår världsbild?