Upptäckarlust

Kulturkollo fick mig att plocka fram luppen.

År 2007 firade hela Sverige Carl von Linné och i och med det blev jag förälskad i en man som levde sitt liv på 1700-talet. Tragiskt men också tur för den man som jag lever med. Det berättas om den unge Carl att han ägnade all sin tid åt att titta på blommorna som växte i familjens trädgård. Att familjens äldste son skulle följa sin far och farfar i fotspåren var nog egentligen en självklarhet men teologiska studier hade han varken intresse eller fallenhet för. Jag tror att Carl Linné hade fullt upp med att titta på grässtrån och att fundera på samband. En av våra mest akademiskt omtalade svenskar var förmodligen en studiebesvikelse, då när det begav sig.

Som lärare var han inspirerande och flera hundra studenter kunde följa med när professor Linneaus gjorde naturvandringar i Uppsala med omnejder. Hans stora tillgång som föreläsare var förmågan att inspirera människor att upptäcka de vardagliga ting som fanns omkring dem, bladen, blommorna, människorna och djuren. Tydligen färgades föreläsningarna med teatralisk inlevelse och en stor portion humor.

Omina mirari etiam tritissima – förundra er över allt, även det mest alldagliga. I samband med 300- års jubileet skrev jag en barnkörsång med text hämtad från Carl von Linnés valspråk. Att finna förundran och upptäckarlust i det lilla, i det enkla, i det mest alldagliga är en devis som efter det har kommit att bli en ledstjärna i min lärarroll.
upptäckarlust

Någonstans på hundralappen kan du finna Linnés valspråk. Du måste titta riktigt noga för att upptäcka det, riktigt noga och med lupp.

Annonser