Chicklit

Kulturkollos sommarlovsskribenter skriver om chicklit idag. Mitt läsande i genren är blygsamt men det finns en bok hänger sig kvar i mitt minne och det är Anna Gavaldas berättelse om tre vilsna människor i Paris.Höns i trädgårdDe råkar bo i samma hus och denna slump ger dem en möjlighet att interagera och hjälpa varandra vidare i livet. Visst är Tillsammans är man mindre ensam aningens sentimental men den inger livshopp och glädje och så får man drömma sig till Paris ett tag.

En annan riktig chicklitbok som jag lånat hem från biblioteket några gånger är Karin Neuschütz alldeles bedårande bok Höns i Trägård. Faktum är att man får ha hönor även i en villaträdgård och faktum är att jag drömmer om det i bland. I denna handbok finns all kunskap som behövs för att komma igång. Barnens lekstuga används inte så ofta längre och där skulle några hönor kunna få en trevlig tillvaro.

En annan tanke är att använda stugan till skrivvrå. Hönshus eller skrivvrå? Chick vs. Lit …

Nyutgivet

Idag inspirerar Kulturkollo mig att reflektera över nyutgivna böcker.

Ibland är väntan olidlig. En notering i almanackan och så hänger jag på låset när bokhandeln öppnar. Min första läsa-boken-på-release-dagen-erfarenhet var 1981 när Ronja Rövardotter gavs ut. Jag var tio år och det var stort. Det blev en lång nattläsning (med ficklampa, under täcket) och jag visste att jag upplevde en litteraturklassikers födelse.

Harry Potter, himmel Harry Potter! Och jag tackar min lyckliga stjärna över att jag var vuxen så att jag kunde vänta på den Brittiska releasen. Att dessutom ha Hogwarts-informationsförsprång gentemot mina elever. Den känslan.

Kvinnan som desperat kastade sig in på Akademibokhandeln fem minuter innan stängningsdags och inte kunde prata med expediten på grund av andfåddhet. Det var jag. Orsaken var sista delen i Cirkel-trilogin och jag började läsa redan i bilen på väg hem. (Nej, naturligtvis var det inte jag som körde!)

nyutgivning

Nyckeln blev signerad på ett bokevent några veckor efter att boken släppts. Ni ser väl den galna blicken? Det är den blicken jag får när nya klassiker föds.

Läsplatta

Kulturkolloordet för dagen.

Min läsplatta blev min läsplatta, av bara farten. Den farten är jag tacksam över för jag gillar verkligen plattan. Hen är så snygg!

Förra julens läsfrämjande present var läsplattor till barnen och då råkade det klickas hem en även till mig. Mina konservativa barn var dock halvnöjda:

”Det känns bättre i fingrarna när jag håller i papper.”

”Den luktar inte bok.”

”Jag blir tooookig. När jag pekar på ett ord byter plattan sida.”

läsplatta

Själv är jag helnöjd. I plattan ryms tegelstenar, noveller, skrivhandböcker och smoothierecept. Direktkontakt med bokhandel och möjlighet att låna från bibliotek ger en litterär frihetskänsla. Att sedan många klassiker finns för fri nedladdning är också perfekt när man är en sådan person som plötsligt får ett akut behov av att grotta in sig i Ellen Keys tankar om pedagogik eller bara måste undersöka Harry Martinssons taoistiska koppling i Aniara (dagens synopsskrivning av min barn/ungdomsbok blev väldigt filosofisk).

Vad kan man önska mer av sin läsplatta? Jo, att den var vattentät så att den kunde följa med i badkaret!

Hemligheter

Kulturkollo-ordet för dagen fick mig att rusa in i förrådet och rota i en låda som inte har öppnats på väldigt länge. Dagböcker, finns det något hemligare en ord som skrivits i en låsbar bok?

anne-franks-dagbok

Många är vi som har utvecklat ett varaktigt förhållande till våra dagböcker genom att möta Anne Frank. Som ung skribent minns jag att hur språket fångade mig – men så var Anne Frank nästan vuxen. Hon var tretton år. Jag var tio. Genom en dagbok skriven av en gömd flykting på en vind i Amsterdam vaknade min insikt om människans ondska; en av de viktigaste texterna i mitt liv.

Min slitna kopia av Anne Franks dagbok har lästs många gånger och vissa partier kunde jag nästan citera utantill. Det låter lite märkligt men jag var rädd att min bild av Anne Frank skulle förstöras i och med den nya, oavkortade, utgåvan. Fler hemligheter och detaljer hade kunnat förändra min barndomsbild så det var med viss oro jag valde att lyssna på Vanna Rosenbergs inläsning. Jag drabbas återigen av flickan på vinden, i den här tappningen är hon så mycket mer tonåring, argare, gladare och mer fysisk. Än en gång fångas jag av språket och förvånas. Hon var bara ett barn, tretton år.

ett-oga-rott

Jonas Hassen Khemiris debut ”Ett öga rött” har också fått återupplevas via öronen i en inläsning av Hamadi Khemiri. Halim är femton år och skriver om sitt liv i en röd skrivbok med gulddekor. Hans mål är att bli tankesultan och han är på god väg för jag skrattar och rörs till tårar över den unga pojkens reflektioner. Även i denna bok finns tematiken segregation och utanförskap likaväl som tonåringens frigörelse. Mitt möte med denna lilla dagboksroman blev en direkt förälskelse och sedan dess har jag läst det mesta Jonas Hassen Khemiri har publicerat. (Ni minns väl det öppna brevet till Justitieministern?)

Anne Frank och Ett öga rött, två lyssnarböcker som borde få följa med på alla tonårsfamiljers bilresor i sommar.

Nu åter till min egen dagbokshög. Vågar jag låsa upp dem eller skall jag satsa på vedspisen. Min trettonåring tittade lystet på böckerna men vill jag verkligen låta henne möta alla hemligheter, alla detaljer?

dagböcker

Deckare

Idag får jag hålla i mig för Kulturkollo-ordet handlar om en bokgenre som tassar bredvid mig i livet.

När jag hade tröttnat på Kitty och Fem-böckerna pekade mina föräldrar på vuxenbokhyllan och där hittade jag Harry Friberg, en fotograf från den tid i Stockholm där neonskyltarna lyste upp nätterna och männen bar hatt. Stieg Trenters klassiska deckarserie från tiden före ”det svenska deckarundret” tåls att damma av. Mitt första möte med serien var genom boken Farlig Fåfänga och att ha läst den i trettonårsåldern följde den kvar i mitt medvetande så att jag som ung, nyinflyttad, musikhögskolestudent var tvungen att besöka det legendariska caféet där mordet skedde…

farlig-fafanga

Jag upptäckte just att utgåvan jag länkat till är en specialgåva med kartor och detaljbeskrivningar för att kunna vandra i Harry Fribergs fotspår. En sådan utmärkt semesteridé! Läs boken och ta med den på en Stockholmstur, betydligt mer nervpirrande är Gröna Lund.

Av en slump träffade jag Yashim, en eunuck från ett Istanbul i den flerkulturella tid där det det Osmanska riket håller på att  vittra sönder. ormstenens-gata Jason Goodwin har skrivit en serie böcker som sjuder av ljud, färger, dofter och smaker. Förutom ploten är det miljön och den historiska kopplingen som driver min läslust. När jag hittade Ormstenens gåta i en realåda på bokhandeln i Mellerud hade jag ingen aning om att jag några dagar senare skulle lusläsa Bra Böckers gröna lexikon för att lära mig mer om Hagia Sophia och Basilicacisternen(Vårt lantställe ligger långt bort från internet.)

Arne Dahl (a.k.a Jan Arnald) serie om A-gruppen är ett berättande som får mig att Åh:a och Ah:aen-midsommarnattsdrom, fnittra och brista ut i tvångsmässiga högläsningsattacker (till min omgivnings tveksamma förtjusning). Lyckliga alla ni som har dessa elva böcker kvar att läsa för de är välskrivna, träffsäkra och häpnadsväckande överraskande (och nej, du kan inte nöja dig med att se TV-serien. Arne Dahls text skall läsas!). Första boken heter Misterioso men är det så att du inte tänker läsa en hel serie är En midsommarnattsdröm boken som du inte får missa. Midsommarnattens magiska element vävs samman med en brutal nutid till en skarp samhällsanalys. Textens blinkningar till en viss William Shakespeare ger den dimension till läsandet som gör att jag värderar denna bok extra högt.

Att skriva om deckare och helt hoppa över våra svenska deckardrottningar vore nästan skamligt. När Ann Rosman släpper en ny bok har jag läst den innan trycksvärtan har mercuriumhunnit torka. Texten har ett flöde som gör att det går utmärkt att läsa snabbt dessutom finns det alltid en historisk parallellberättelse som knyts ihop med det mordfall kriminalpolisen Karin Adler skall lösa. Fösta boken i serien heter Fyrmästarens dotter men den bok som måste läsas är: Mercurium. Berättelsen om Metta Fock Ridderbielke, kvinnan som fängslades för mord och placerades på Carlstens fästning i början av 1800-talet lämnade mig ingen ro. Jag ägnade timmar åt efterresearch för att få veta vad som var sanning och vad som var fiktion. Det var sant. Metta Fock Ridderbielke broderade verkligen en nådeansökan eftersom hon inte fick ha papper och penna i sitt fängelse.

Själv skall jag läsa Sören Bondesons bok: Konsten att döda – så skriver du en kriminalroman.konsten-att-doda-sa-skriver-du-en-kriminalroman

Det finns nämligen en kinesisk filosof som jag måste ta livet av. Tyvärr känns det alldeles för svårt nu när han har fått så sympatiska karaktärsdrag.

Läser just nu

Temats för dagens kulturkolloinlägg  är boken som delar semester med mig idag, Kryptan av Kate Mosse. Boken hamnade hos mig genom ett bokklubbspaket och har varit en hyllvärmare i många år.  Det var undertiteln som fick mig på kroken: musik, mystik och magi i en mörk historisk gåta.
kryptanMusikforskaren Meredith kommer till Frankrike år 2007 för att samla material till sin forskning om Claude Debussy. Hon hamnar så småningom på ett hotell i Rennes-les-Bains. I samma hus befann sig syskonparet Lèonine och Anatole i slutet av 1800-talet men då var stället en nedgången herrgård. I historien florerar en mystisk tarotkortlek som på något sätt hör ihop med en krypta som tycks ligga någonstans i skogen alldeles i närheten av huset. Kate Mosses berättande påminner om Dan Browns med den skillnaden att huvudkaraktärerna inte springer hysteriskt hela tiden. Jag uppskattar musikkopplingen och att få vistas en stund i sekelskiftets Frankrike med den tidens musikliv. Nu är jag halvvägs och hittills är läsandet av ”Kryptan” en godkänd sommarförströelse.