Fredagsmys

Det här är sommaren som inte riktigt vill. Regn och kyla gör att vi hellre stänger altandörren och hänger i soffan. Idag har vi lindat in oss i fleecefiltar, fredagsmyst och läst högt om Percy Jackson.  Percy är pojken som blev till genom en, icke helt tillåten, kärleksaffär mellan Poseidon och författaraspiranten Sally Jackson. När Percy är tolv år börjar det hända märkliga saker, han blir anfallen av furier, jagad av en minotaur och hans bäste vän visar sig ha getben. Långsamt går det upp för honom att hans ADHD och dyslexi beror på att hans kropp är förberedd på att kunna reagera snabb i strid och att hans ögon inställda på att kunna läsa gammalgrekiska. Smidigt och hoppfullt för många barn. Tänk att det som, i skolsammanhang, ofta beskrivs som problem kan förvandlas till superkrafter.

Vi gillar Percy och vi gillar att mysa. En tioårings fot som vill ha hudkontakt – det är äkta fredagsmys.

fredagsmys1

Tack Kulturkollo för blogginspiration!

Nyutgivet

Idag inspirerar Kulturkollo mig att reflektera över nyutgivna böcker.

Ibland är väntan olidlig. En notering i almanackan och så hänger jag på låset när bokhandeln öppnar. Min första läsa-boken-på-release-dagen-erfarenhet var 1981 när Ronja Rövardotter gavs ut. Jag var tio år och det var stort. Det blev en lång nattläsning (med ficklampa, under täcket) och jag visste att jag upplevde en litteraturklassikers födelse.

Harry Potter, himmel Harry Potter! Och jag tackar min lyckliga stjärna över att jag var vuxen så att jag kunde vänta på den Brittiska releasen. Att dessutom ha Hogwarts-informationsförsprång gentemot mina elever. Den känslan.

Kvinnan som desperat kastade sig in på Akademibokhandeln fem minuter innan stängningsdags och inte kunde prata med expediten på grund av andfåddhet. Det var jag. Orsaken var sista delen i Cirkel-trilogin och jag började läsa redan i bilen på väg hem. (Nej, naturligtvis var det inte jag som körde!)

nyutgivning

Nyckeln blev signerad på ett bokevent några veckor efter att boken släppts. Ni ser väl den galna blicken? Det är den blicken jag får när nya klassiker föds.

Omläsning

Kulturkollo finns en sommarlista med bloggämnen för varje dag. Ypperlig inspiration för en gammal bloggare som försöker hoppa upp på hästen igen.

Läsa-klart-omläsning

Dagens inlägg handlar om omläsning. På sommaren finns tiden att sitta länge med tidningarna; de som skummades igenom och stoppades i en tidskriftssamlare.  I morse fick jag lust att skriva en novell till Tidningen Skrivas novelltävling. Synd bara att de ville ha bidragen senast den 25 september 2014.

Återupleva- läsuplevelse-omläsning

Det finns vissa böcker som är grundmuren i hela min syn på litteratur. Naturligtvis hör Narniaserien till dessa böcker. Jag tror att jag rotade i alla garderober jag stötte på när jag var i 10-års åldern. Tyvärr har jag inte vågat läsa om hela serien för min upplevelse var inte lika skimrande den där gången när vi tog fram böckerna för högläsning. Ett nyligt antikvariatfynd fick mig att jubla. Där på hyllan väntade ytterligare en viktig sten i min läsutveckling: Huset Ardens gåta. Som jag älskade denna bok. Edred och Elfrida – bara smaka på namnen! En vit mullvad och barn som får ge sig iväg på tidsresor, bättre än så kan det inte bli. Omläsningen gör mig lycklig för Edith Nesbit förtrollar mig fortfarande.

Omläsningsförbudet

   ”Mamma, nu lägger jag Mylingen här på soffbordet. Du får inte läsa om mig när jag sover.”

Det skulle kunna vara så att jag hetsar min son att läsa för att han skall hålla igång läsningen under lovet men så är inte fallet. Sonen tittar allvarligt på mig varje morgon och undrar om jag har läst i hans bok. Då jag inte ljuger särskilt övertygande får jag snällt vänta, eller nej, hetsa på pojken att läsa vidare. (Undrar om det gills ifall jag lyssnar på boken på Storytel?)

omläsning

Inspiration vs. avundsjuka

Min hud blir grön och jag flaxar med näsvingarna. Inspirerad? Klart som sjutton att jag blir inspirerad men samtidigt – vansinnigt avundsjuk. Efter att ha brottats med textskapande under en skrivkurs är det vissa karaktärer som biter sig fast. Då talar jag inte bara om mina egna fantasifoster utan om individer som befolkar andra skribenters inre universum. Två universuminvånare som jag har funderat mycket över är Helen Johanssons: Leonora och hjälproboten Bobo. Att kolla marknaden tillhör de där sakerna jag rutinmässigt gör när jag har lite tid över och plötsligt tittar de på mig från datorskärmen: Leonora och Bobo. Helen har klarat det hela vägen, från skiss, genom skrivkurser till utgivning på förlag. Jag blir så avundsjuk inspirerad! Nu har jag inte läst den färdiga boken än men jag vet att den är fantastisk. Låt mig presentera den med inledningen till min slutrespons från kursen:

leonora-och-glasplaneten

Nu, liksom sist jag läste om Leonora, blir jag bubblig och glad av ditt fantasifulla berättande. Konflikten är tydlig. Leonora har hamnat hos ”ondskefulla” rymdpirater. Hon har nödlandat på en okänd planet och hon vill hem. I detta avsnitt finner jag också en underliggande tematik om främlingskap och förståelse för andra kulturer. Du har gjort ett roligt och begåvat grepp att presentera ”Telluskulturen” som främmande – angeläget och viktigt!

På samma kurs hade jag Åsa Asptjärn i min grupp. När texterna började trilla in för mangling kastade jagkonsten-att-ha-sjukt-laga-forvantningar mig över texterna om Emanuel Kent. Så begåvat, så roligt och så inspirerande skrivet om en tonårig antihjälte som bara måste älskas. Lyckligtvis fanns det förläggare som också förstod storheten i: Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Dessutom är uppföljaren på väg!

Att se hur Helen och Åsa har stretat på med sina manus; fått dem förverkligade på papper med vackra omslag triggar mig att trappa upp mitt eget skrivande (även om min hud har skiftat färg och jag andas hetsigt). Jag inser också hur mycket jag saknar den där responsgruppen för vi mejslade fram rätt många spännande figurer.