Empatisk kommunikation

Vrålet från övervåningen får väggarna att darra. Elsa har fått nog. Lille T kan inte låta sin storasyster vara. Hon vill ligga i sängen och läsa och han vill. Tja, busa. Halvvägs upp i trappan hör jag min dotters samlade stämma:

”När du retar mig hela tiden så orkar jag inte hålla allt inom mig och när jag inte orkar hålla allt inom mig – tycker jag att du är dum!”

Lillebror blir alldeles tyst en lång stund.
”Även om du inte håller så älskar jag dig.”

Någon sa till mig att barnen är färdigfostrade när de börjar närma sig tonåren. Själv har jag långt kvar – får nog be mina barn om coachning i empatisk kommunikation.

Hajja’ru tugget?

”Pappa, pappa titta. Mamma ba’ soov, soov!”

Snälla hjälp!

Vår trettonåring har börjat tala så märkligt. Går det att översätta med Google-translator?

/Förvirrade föräldrar

Efter en stunds funderande har vi en tänkbar tolkning: ”Pappa, lyssna på mig. Mamma vill att jag skall gå och lägga mig. Visst tycker du att jag kan vara uppe en stund till?”

Tillfälligt avbrott

Gott nytt år alla bloggsurfare!

Jag misstänker att ni liksom jag har fullt upp med att infria årets nyårslöften.
Mitt största löfte heter ”skriva klart uppsatsen”. För att inte stupa på en gång behöver jag tidsrensa lite.
Min blogg kommer att uppdateras – då och då.
Andra bloggar kommer att läsas – då och då.

Jag återkommer med full styrka sedan; när uppsatsen är klar!

Vilken är din största förhoppning för 2010?

Under misteln?

”Vilken grönsak är det man pussas under när det är jul?”
Lille T ställde frågan som lyckades aktivera hela familjens kreativitet. En grön sak eller en grön grönsak, vårt samtal fnittrade sig förbi grodor, gurkor och upp och ned vända granar innan vi enades om att den grönaste av grönsaker måste vara broccolin. Då, i slutet av November.

Nu, då julen kom på riktigt var mistlarna slut i affären. Alternativet var självklart:

Om ni visste vad bra man pussas under en broccoli!

Rymden igen…

Tänk att universum kan generera så många frågor:

”Mamma, kan man prutta i rymden?”
”Ja, det kan man väl…”
Lille T ser nöjd ut.
”Fast det hörs inte, bra va?”

Den största fördelen med att rymden saknar atmosfär – du kan prutta i smyg.

Läs mer

Julavslutning

Jag kan inte fira uppsatsen. Den är inte klar.
Inte heller kan jag jubla över mig själv som en särdeles kreativ lärare. Jag inte orkat.

Arbetsrummet är inte färdigsorterat och barnens rum har fortfarande de mest omöjliga färger. Alla vänner som vi skulle umgås med denna höst väntar ännu på en inbjudan och mitt kreativa skrivprojekt ligger i byrålådan och dammar. Har jag tränat tre dagar i veckan? Nej, inte en endaste gång sedan september tog slut. Godnattsagorna har inte blivit färdiglästa. Alla spännande äventyr har avbrutits mitt i en mammasnarkning.

Ändå unnade jag mig en belöning i dag.


För jag har överlevt ytterligare en hösttermin.

Årets bästa barnskiva

Det har hänt något i vår familj:

1. Vi skall handla. Det är kväll och alla är hungriga. vägrar lille T att gå ur bilen. Han tänker inte minsann inte röra sig ur fläcken innan han har lyssnat färdigt på skivan. Vi får snällt sätta oss och lyssna klart.

2. Lille T är otröstlig när jag kommer till dagis. Han står vid ett träd och gråter.
Varför?
Jo, det är så molnigt att han inte kan se stjärnbilden Cassiopeja.

3. ”När någon sjunger så där vackert känns det hur bra det är att ha ett hem” säger min sjuåring med tårar i ögonen.

4. När barnen sover fortsätter mamman och pappan att lyssna, sjunga och dansa…

Vi har hittat Ensemble Yrias underbara skiva ”Längre än längst”; ett svindlande svängigt och rörande vackert rymdäventyr. Utan något stort skivbolag i ryggen har dessa talangfulla rytmiklärare och musiker tagit sig in på grammislistan för årets bästa barnskiva!

Missa inte skivan!

Åh, dessa julekakor!

Lille T skall vara stjärngosse idag. Min sångglade son längtar efter sitt framträdande och har noga sett till att kläderna är i ordning. Stjärngossarna ha elektriska ljus och det är häftigt tycker lille T men han är avundsjuk på sin bästis som skall vara lussebulle.

”Lussebulle!?” Utbrister storasyster. Något så tokigt har hon aldrig hört.
Lille T ser lite fundersam ut:
”eller…han kanske ska vara pepparkaka…”

Fram för fler bullar i luciatågen!

Hur går julens sånger?

När jag var barn förstod jag inte riktigt relevansen i sångtexterna till julens lekar. Havreskörd, små grodor och karuseller har väl ingenting med julen att göra? I logikens namn tog jag (liksom många andra svenska barn) bort det enda vintriga inslaget i julleksrepertoaren och sjöng glatt: ”räven överraskar grisen”.

E lärde mig en vacker adventssång för några år sedan. Även den hade genomgått en textlig transformation:

Vi tänder ett ljus se’n tänder vi två.
Det tredje vi tänder så gärna.
Men när vi tänt fyra vad händer väl då?
Jo, då tänder Gud en hjärna!

Åh, vad jag önskar att det är min hjärna som får tändas i år!

 

När jag blir stor…

”…tänker jag bli polis, brandman, ambulans, paleontolog, astronaut, musiklärare och kompositör.”
Lille T har klart och tydligt stakat ut sin framtid. Som ni märker lär han ha många studieår framför sig för att uppnå sina drömmar.

”Men mest tänker jag bli den polis som vaktar bakluckan.”
Jag och min man tittade undrande på vår son.
”Varför skall du vakta bakluckan?”
”Jo, för där lägger man alla tjuvarna och det är bara e x t r a bra poliser som får vakta bakluckan.”

Undrar just hur många högskolepoäng det krävs för den specialistutbildningen?

Stressterapi

Måste hinna.
Det skall skrivas och det skall städas.
Vardagsmaten måste lagas.
Oj, är toapappret redan slut? Handlade vi inte i går?
Advent? Skämtar du?!

Just nu går livet så fort att jag känner mig åksjuk.

Lille T tittade strängt på mig när jag jäktade förbi:
”Varför har du inte tid?”
Mitt svar blev ett stressat mummel men lille T lät mig inte komma undan:
” Nu tycker jag att vi sätter oss här på golvet och bara väntar tills jultomten kommer.”

Existentiell paleontologi

Lille T, 4 år, funderar mycket på döden just nu:

”Jag fattar ingenting: Först begraver dom oss och sedan så gräver dom upp oss igen.”
”Äum, hur menar du nu?”
”Jo, som på dinosauriernas tid. Först begravdes dom och så grävdes dom upp igen, Jag förstår ingenting!”

Ja, lite märkligt är det förstås.

E hade också en paleontologisk period. Läs här och här.

Barnets rättigheter i vardagen

Någoting blev fel, helgalet, urdumt, totalknas.
Jag var inblandad men kunde inte förstå problematiken – alls.
I min värld hade vi en lek på gång, en riktigt rolig en.

Lille T:s steg var hårda och snabba när han rusade iväg.
Jag drog ut honom där han gömt sig under sybordet:
”Lilla vän, vad hände – förklara!”
”Låt mig va’!”

Vilka känslor rasade i min son, ilska, ledsenhet, förlägenhet, frustration?
”Låt mig va’!”
”Men…jag märker att du känner något men jag förstår inte. Vi skulle leka…”
”Igår sa du att vi skulle oväsnas för att man skall lyssna på barn och nu säger jag:
LÅT MIG VA’!”

Det gäller att lyssna varsamt – med lyhördhet.

Hur lyssnar du?
Läs mer

Mera väsen på 20-årsdagen

Här skrivs den under; FN:s barnkonvention:

Sverige har kommit långt i samhällets medvetandegörande om barnens rättigheter men än finns det jobb kvar. I Sverige är konventionen inte integrerad i lagstiftningen än – vilket skedde i Norge för sex år sedan.

Om konventionen upphöjdes till lag skulle gömda flyktingbarn få laglig rätt till utbildning och sjukvård. Barn skulle ha rätt att göra sin röst hörd i vårdnadstvister och sociala utredningar. Barnombudsmannen skulle dessutom ha rätt att agera för barnens bästa vid konkreta klagomål.

En fråga som följer mig genom livet är:
Hur får vi barn att känna sig respekterade och hörda i vardagen?

Dagen till ära vill jag tacka dessa människor som, inom sina respektive fält, engagerar och inspirerar till ett lyhört och ‘respektfyllt’ förhållningssätt:

Lars H Gustavsson
Jesper Juul
Anne-Marie Körling

Läs mer