Chicklit

Kulturkollos sommarlovsskribenter skriver om chicklit idag. Mitt läsande i genren är blygsamt men det finns en bok hänger sig kvar i mitt minne och det är Anna Gavaldas berättelse om tre vilsna människor i Paris.Höns i trädgårdDe råkar bo i samma hus och denna slump ger dem en möjlighet att interagera och hjälpa varandra vidare i livet. Visst är Tillsammans är man mindre ensam aningens sentimental men den inger livshopp och glädje och så får man drömma sig till Paris ett tag.

En annan riktig chicklitbok som jag lånat hem från biblioteket några gånger är Karin Neuschütz alldeles bedårande bok Höns i Trägård. Faktum är att man får ha hönor även i en villaträdgård och faktum är att jag drömmer om det i bland. I denna handbok finns all kunskap som behövs för att komma igång. Barnens lekstuga används inte så ofta längre och där skulle några hönor kunna få en trevlig tillvaro.

En annan tanke är att använda stugan till skrivvrå. Hönshus eller skrivvrå? Chick vs. Lit …

Annonser

Läsplatta

Kulturkolloordet för dagen.

Min läsplatta blev min läsplatta, av bara farten. Den farten är jag tacksam över för jag gillar verkligen plattan. Hen är så snygg!

Förra julens läsfrämjande present var läsplattor till barnen och då råkade det klickas hem en även till mig. Mina konservativa barn var dock halvnöjda:

”Det känns bättre i fingrarna när jag håller i papper.”

”Den luktar inte bok.”

”Jag blir tooookig. När jag pekar på ett ord byter plattan sida.”

läsplatta

Själv är jag helnöjd. I plattan ryms tegelstenar, noveller, skrivhandböcker och smoothierecept. Direktkontakt med bokhandel och möjlighet att låna från bibliotek ger en litterär frihetskänsla. Att sedan många klassiker finns för fri nedladdning är också perfekt när man är en sådan person som plötsligt får ett akut behov av att grotta in sig i Ellen Keys tankar om pedagogik eller bara måste undersöka Harry Martinssons taoistiska koppling i Aniara (dagens synopsskrivning av min barn/ungdomsbok blev väldigt filosofisk).

Vad kan man önska mer av sin läsplatta? Jo, att den var vattentät så att den kunde följa med i badkaret!

Sommarläsning

I den hyrda sommarlägenheten fanns det inte så många böcker. Däremot en hel hylla med Finn och Fiffi-album. Planen med Visbyresan var sandiga sandaler och medeltida kyrkor (min pappa älskade medeltida kyrkor) men jag och min syster ville inte lämna pojkrummet som vi bodde i. Vi ville läsa serier. När jag var i bokslukaråldern var serietidningar farliga. De sas påverka det uppväxande släktets hjärnor till den milda grad att unga läsare förväntades bli våldsbenägna. Dessutom hindrades läsutvecklingen då serieläsares ögon aldrig tränades i att följa hela textrader utan bara fragmentariska serierutor. Värst var det för pojkarna. De var oftast de som valde Fantomen, Tin-Tin eller Stålmannen framför storheter som Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla.

finnofiffi

”Hörrni, barn! titta här vad jag har hittat på Bokbörsen!”

”Va?”

”Ni anar inte. Vi älskade Finn och Fiffi när vi var barn. Bästa sommarläsningen!”

”Meeeeen…måste vi. Vi har ju äntligen tid att spela PS3.”

Detta inlägg är skrivet med inspiration från Kulturkollos sommarlista.

Upptäckarlust

Kulturkollo fick mig att plocka fram luppen.

År 2007 firade hela Sverige Carl von Linné och i och med det blev jag förälskad i en man som levde sitt liv på 1700-talet. Tragiskt men också tur för den man som jag lever med. Det berättas om den unge Carl att han ägnade all sin tid åt att titta på blommorna som växte i familjens trädgård. Att familjens äldste son skulle följa sin far och farfar i fotspåren var nog egentligen en självklarhet men teologiska studier hade han varken intresse eller fallenhet för. Jag tror att Carl Linné hade fullt upp med att titta på grässtrån och att fundera på samband. En av våra mest akademiskt omtalade svenskar var förmodligen en studiebesvikelse, då när det begav sig.

Som lärare var han inspirerande och flera hundra studenter kunde följa med när professor Linneaus gjorde naturvandringar i Uppsala med omnejder. Hans stora tillgång som föreläsare var förmågan att inspirera människor att upptäcka de vardagliga ting som fanns omkring dem, bladen, blommorna, människorna och djuren. Tydligen färgades föreläsningarna med teatralisk inlevelse och en stor portion humor.

Omina mirari etiam tritissima – förundra er över allt, även det mest alldagliga. I samband med 300- års jubileet skrev jag en barnkörsång med text hämtad från Carl von Linnés valspråk. Att finna förundran och upptäckarlust i det lilla, i det enkla, i det mest alldagliga är en devis som efter det har kommit att bli en ledstjärna i min lärarroll.
upptäckarlust

Någonstans på hundralappen kan du finna Linnés valspråk. Du måste titta riktigt noga för att upptäcka det, riktigt noga och med lupp.

Om myggor

Lille T är nöjd med att ha en Pappa som kan allt om naturen. I morse ville sonen veta hur många myggarter det finns i världen. Mitt strölyssnande tog mig igenom stickmyggor och tofsmyggor när samtalet plötsligt tog en ny vändning:

”Och så har vi FLODHÄSTMYGGAN. Vet du, den ligger under vattnet och det är bara ögonen som sticker upp.”

”Är det sant?”, Lille T vill veta allt.

”Ja, och om flodhästmyggan blir sjuk fungerar den omvänt. I stället för att suga blod börjar den blåsa upp människor.”

”Va!?”, skräckblandad skepsis.

”I de områden där det finns sjuka flodhästmyggor går människor runt och pruttar hela dagarna.”

mygghäst

Ibland tror jag att min man fick sin biologilärarlegitimation i ett cornflakespaket.

Himmel

Kulturkollo  utmanar mig att höja blicken.

Min pappa hade ett magiskt cyklop. Det var köpt på någon av hans resor och använt i ett hav som var salt och fullt av fiskar, alldeles lika de som simmade runt i vårt akvarium. Cyklopet förvarades i sommarlådan där vi också hade de två boulespelen och en ljusblå frisbee med guldtryck. När det var som varmast låg jag gärna en stund i förrådet och tittade ut på sommaren. Det kalla cementgolvet gav svalka och tankarna kunde leka med löven och flyga med ladusvalorna. Pappas cyklop kunde förändra världen. Det orangefärgade glaset gjorde himmelen röd och träden – aningens hotfulla. Och svalorna? Flygödlor svävade högt, högt uppe. Flygödlor som var avlägsna släktingar med drakarna som ibland gömde sina spräckliga ägg i trädkronorna. Det fanns ett helt universum i Pappas cyklop.

himmel3

Fortare, kraftigare, rakare armar och frustande andetag; ryggsim var min starkaste gren. Längd efter längd fokuserade jag på molnen ovanför för att få styrkan att orka, fast kroppen kroknat. Simglasögonen hade jag byggt ihop själv, så som riktiga simmare gjorde. De skavde runt ögonen. Riktiga simmare använde inget skumgummi för att trolla bort plastkanter. Infärgningen förvandlade sommarens varma färger till en kylig, krispig verklighet. Mina simglasögon ledde mig till förbättrade personbästa genom fokusering på en isblå himmel.

Samma himmel med olika filter: Vad väljer vi för filter och hur påverkar det vår världsbild?

Strandbryn

Gårdagens ord från kulturkollo gav mig huvudbry. Strandbryn, ögonbryn, brynstål – för att titta närmare på ords ursprungliga historia letar jag i projekt Runebergs digitala utgåva av Svensk etymologisk ordbok. Ordet bryn härleds till kant och bergskam och är förmodligen släkt med orden bro och brygga. Att bryna något innebär alltså att man förser något med en kant.

bryn

En kant, ett bryn en avskiljare, en gräns. Ofta är brynen knivskarpa och i total avsaknad av broar.

Gryning är som skymning den skiljer dag från natt.

Döden är som stranden – den skiljer land från hav.

Kan du ana det finns en gräns?

Jag ser det vänder.

Kan du känna hur jorden vänds?

En dag i sänder

Text tolkad till svenska av Bengt Franzén efter en sång från Hehe- stammen i Tanzania.

Omläsning

Kulturkollo finns en sommarlista med bloggämnen för varje dag. Ypperlig inspiration för en gammal bloggare som försöker hoppa upp på hästen igen.

Läsa-klart-omläsning

Dagens inlägg handlar om omläsning. På sommaren finns tiden att sitta länge med tidningarna; de som skummades igenom och stoppades i en tidskriftssamlare.  I morse fick jag lust att skriva en novell till Tidningen Skrivas novelltävling. Synd bara att de ville ha bidragen senast den 25 september 2014.

Återupleva- läsuplevelse-omläsning

Det finns vissa böcker som är grundmuren i hela min syn på litteratur. Naturligtvis hör Narniaserien till dessa böcker. Jag tror att jag rotade i alla garderober jag stötte på när jag var i 10-års åldern. Tyvärr har jag inte vågat läsa om hela serien för min upplevelse var inte lika skimrande den där gången när vi tog fram böckerna för högläsning. Ett nyligt antikvariatfynd fick mig att jubla. Där på hyllan väntade ytterligare en viktig sten i min läsutveckling: Huset Ardens gåta. Som jag älskade denna bok. Edred och Elfrida – bara smaka på namnen! En vit mullvad och barn som får ge sig iväg på tidsresor, bättre än så kan det inte bli. Omläsningen gör mig lycklig för Edith Nesbit förtrollar mig fortfarande.

Omläsningsförbudet

   ”Mamma, nu lägger jag Mylingen här på soffbordet. Du får inte läsa om mig när jag sover.”

Det skulle kunna vara så att jag hetsar min son att läsa för att han skall hålla igång läsningen under lovet men så är inte fallet. Sonen tittar allvarligt på mig varje morgon och undrar om jag har läst i hans bok. Då jag inte ljuger särskilt övertygande får jag snällt vänta, eller nej, hetsa på pojken att läsa vidare. (Undrar om det gills ifall jag lyssnar på boken på Storytel?)

omläsning

Empatisk kommunikation

Vrålet från övervåningen får väggarna att darra. Elsa har fått nog. Lille T kan inte låta sin storasyster vara. Hon vill ligga i sängen och läsa och han vill. Tja, busa. Halvvägs upp i trappan hör jag min dotters samlade stämma:

”När du retar mig hela tiden så orkar jag inte hålla allt inom mig och när jag inte orkar hålla allt inom mig – tycker jag att du är dum!”

Lillebror blir alldeles tyst en lång stund.
”Även om du inte håller så älskar jag dig.”

Någon sa till mig att barnen är färdigfostrade när de börjar närma sig tonåren. Själv har jag långt kvar – får nog be mina barn om coachning i empatisk kommunikation.

Hajja’ru tugget?

”Pappa, pappa titta. Mamma ba’ soov, soov!”

Snälla hjälp!

Vår trettonåring har börjat tala så märkligt. Går det att översätta med Google-translator?

/Förvirrade föräldrar

Efter en stunds funderande har vi en tänkbar tolkning: ”Pappa, lyssna på mig. Mamma vill att jag skall gå och lägga mig. Visst tycker du att jag kan vara uppe en stund till?”

Under misteln?

”Vilken grönsak är det man pussas under när det är jul?”
Lille T ställde frågan som lyckades aktivera hela familjens kreativitet. En grön sak eller en grön grönsak, vårt samtal fnittrade sig förbi grodor, gurkor och upp och ned vända granar innan vi enades om att den grönaste av grönsaker måste vara broccolin. Då, i slutet av November.

Nu, då julen kom på riktigt var mistlarna slut i affären. Alternativet var självklart:

Om ni visste vad bra man pussas under en broccoli!

Julavslutning

Jag kan inte fira uppsatsen. Den är inte klar.
Inte heller kan jag jubla över mig själv som en särdeles kreativ lärare. Jag inte orkat.

Arbetsrummet är inte färdigsorterat och barnens rum har fortfarande de mest omöjliga färger. Alla vänner som vi skulle umgås med denna höst väntar ännu på en inbjudan och mitt kreativa skrivprojekt ligger i byrålådan och dammar. Har jag tränat tre dagar i veckan? Nej, inte en endaste gång sedan september tog slut. Godnattsagorna har inte blivit färdiglästa. Alla spännande äventyr har avbrutits mitt i en mammasnarkning.

Ändå unnade jag mig en belöning i dag.


För jag har överlevt ytterligare en hösttermin.

Hur går julens sånger?

När jag var barn förstod jag inte riktigt relevansen i sångtexterna till julens lekar. Havreskörd, små grodor och karuseller har väl ingenting med julen att göra? I logikens namn tog jag (liksom många andra svenska barn) bort det enda vintriga inslaget i julleksrepertoaren och sjöng glatt: ”räven överraskar grisen”.

E lärde mig en vacker adventssång för några år sedan. Även den hade genomgått en textlig transformation:

Vi tänder ett ljus se’n tänder vi två.
Det tredje vi tänder så gärna.
Men när vi tänt fyra vad händer väl då?
Jo, då tänder Gud en hjärna!

Åh, vad jag önskar att det är min hjärna som får tändas i år!

 

Barnets rättigheter i vardagen

Någoting blev fel, helgalet, urdumt, totalknas.
Jag var inblandad men kunde inte förstå problematiken – alls.
I min värld hade vi en lek på gång, en riktigt rolig en.

Lille T:s steg var hårda och snabba när han rusade iväg.
Jag drog ut honom där han gömt sig under sybordet:
”Lilla vän, vad hände – förklara!”
”Låt mig va’!”

Vilka känslor rasade i min son, ilska, ledsenhet, förlägenhet, frustration?
”Låt mig va’!”
”Men…jag märker att du känner något men jag förstår inte. Vi skulle leka…”
”Igår sa du att vi skulle oväsnas för att man skall lyssna på barn och nu säger jag:
LÅT MIG VA’!”

Det gäller att lyssna varsamt – med lyhördhet.

Hur lyssnar du?
Läs mer

Mera väsen på 20-årsdagen

Här skrivs den under; FN:s barnkonvention:

Sverige har kommit långt i samhällets medvetandegörande om barnens rättigheter men än finns det jobb kvar. I Sverige är konventionen inte integrerad i lagstiftningen än – vilket skedde i Norge för sex år sedan.

Om konventionen upphöjdes till lag skulle gömda flyktingbarn få laglig rätt till utbildning och sjukvård. Barn skulle ha rätt att göra sin röst hörd i vårdnadstvister och sociala utredningar. Barnombudsmannen skulle dessutom ha rätt att agera för barnens bästa vid konkreta klagomål.

En fråga som följer mig genom livet är:
Hur får vi barn att känna sig respekterade och hörda i vardagen?

Dagen till ära vill jag tacka dessa människor som, inom sina respektive fält, engagerar och inspirerar till ett lyhört och ‘respektfyllt’ förhållningssätt:

Lars H Gustavsson
Jesper Juul
Anne-Marie Körling

Läs mer

Och svaret är

A. Hur stort är universum?
Just nu är det universum åtminstone 13 miljarder ljusår i diameter. Universum expanderar ständigt med ljusets hastighet.

B. Vilken färg har universum?
Om man smetar ut ljuset från alla ljuskällor jämt över hela universum så blir färgen svagt rosa – eller som kännarna säger: en ”kosmisk latte”.

 

Nu vet du, ifall du skulle drabbas av frågan.

Tack, NASA!

Läs mer