Orosmoln i Mifflans värld

Lille T hostade sig igenom flera nätter – frisk på dagen hostig på natten. Plötsligt blev hostan väldigt konstig. Den ville inte gå över och ingen i huset kunde sova. Lille T blev liten och blek. Vi andra blev rädda. När inte ens en isglass hjälper är det allvar.

Jag fick hålla i en liten slapp hand när vi var hos läkaren. Det fanns ingen ork kvar i den trötta kroppen. Hostan var besvärlig och Lille T hade svårt att andas. Till slut kräktes han på sig själv och på sin oroliga mamma.

”Idag är det inte roligt att heta Lille T” konstaterade min son.
”Astma” konstaterade läkaren.

Annonser

7 thoughts on “Orosmoln i Mifflans värld

  1. Vi får hoppas att det är något som växer bort så småningom. Det är otäckt när barnen blir sjuka men nu får vi lära oss att hantera astman. Jag är så tacksam över att bo i ett land där man får hjälp och mediciner.

  2. Kan det vara infektionsastma? Det har vår minste dragits med sedan han var 1 år, riktigt rejält. Många besök på barnavdelningen…men det har blivit allt bättre, nu är det länge sedan han hade det så hårt. Så förhoppningsvis växer det bort – men jag förstår ju att det känns jobbigt ändå. Hoppas han kryar på sig snabbt!

  3. Stackare liten, det är inte lätt att vara sjuk när man är liten parvel. Astma är otäckt och skapar så lätt oro och ångest. Som du säger, det är tur att man bor där det finns hjälp att få.

    Markattan

  4. Hej!
    Tack för era kommentarer! Jag blir alldeles imponerad över hur anpassningsbart ett barn kan vara. Det var lite traumatiskt med inhalatorn till att börja med men nu andas lille T i sin mask utan några problem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s