Jämställdhet i praktiken

Lille T vill ha sin pappa men familjens pappa är i skogen.
Lille T är ledsen, väldigt ledsen.
Jag klappar min son:
”Gubben, är det något jag kan göra för dig?”
Pojken stöter bort min hand:
”Det finns ingenting du kan göra för mig som inte pappa kan!”

Han har rätt men jämställdhetsdebattens argument klingar annorlunda när de kommer ur en nästanfyraårings mun.

Andra som skriver om: ,

Annonser

13 thoughts on “Jämställdhet i praktiken

  1. Hörde på nyheterna igår att… svenskarna är det mest jämställda landet i Norden… åtminstone med att ta ut lika mycket föräldraledighet… pappan och mamman… I Norge tycker man att det är ”naturligast” att mamman tar ut mest… När min dotter började arbeta och Svärson I var hemma blev 3-åringen Kaxe väääldigt pappig… det var baara pappa som gällde… Tidigare var det tvärtom… Man får helt enkelt inte ”slå knut” på sig själv… jämnställdhet kan vara så mycket … så många nyanser… på Jämnställdhetens Palett. 🙂 Kram!

  2. Hej hej
    Tack för din kommentar hos mig. Det känns bra att kunna beröra och nå ut. det är väl det som är det fina med bloggandet.
    Välkommen tillbaka

  3. Hej!
    Tack för att ni tar er tid att kommentera! Det är så roligt att läsa, och så får man namn på några som har sprungit förbi här 🙂

    Malin & Hus no9: Det är det som är så härligt med att leva med barn. Raka tydliga jag-budskap.

    Lady H: Livet lär oss mycket!

    Skatan: Så sant, så sant: det finns många nyanser!

  4. Jessica: Tack! Du skrev visst samtidigt som jag kommenterade kommentarerna :).
    Bloggandet är verkligen ett speciellt medium. Jag hade nästan glömt hur ”beroendeframkallande” det är!

  5. Gisan & Stort och smått! Tack för era kommentarer. Vad säger man? (jag fnissar lite om jag skall vara ärlig…)

  6. Pappaperiod och mammaperiod, det kommer och går. Barnen väljer ofta rätt så klokt, de smarta rackarna *s*

    Sv: jag har oxå varit där med tanke på svårt att komma igång. Mitt enda sätt var att anmäla mig till något lopp. Bli lite tvingad, men sen springer det liksom på;-) Klart man har sina ups and downs, vissa joggingturer känns ju såååå tunga.

    Ha det gott!
    /Marie

  7. Hahaha, vilken härlig kommentar av den lille. Barn är raka i sin kommunikation. 🙂
    Ha en fin dag och tack för titten hos mig. Alltid kul med nya besökare. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s