Det kliar, kliar, kliar, kliar.
Mellan fingrarna, på läppen, i öronen, under fötterna.
Stackars mig!
Uthärda – svalt och behärskat.
Men om jag gnuggar kroppen hårt med en handduk?
Nej
Om jag tar en borste och borstar håren på armar, ben…och mage?
Du har ingen hårväxt på magen.
Jag går undan, i smyg, och river med mina naglar, hysteriskt.
”Mamma, du får inte klia på prickarna det vet Du!”
Treåringens ögon tittar mycket strängt på mig när hon sömndrucken vandrar in i badrummet.
Hon, flickan som nyss haft vattkoppor.
Borde inte hon vara på min sida?
Mifflans värld 
Ha! Undrar just vad du sa till HENNE när hon hade prickar! 🙂 Pay back time, helt enkelt. Och så månar hon förstås om dig, för du berättade väl för henne varför man inte ska klia på prickarna också,va?
Stackars dig, låter inte roligt!
Livet salt.
Barnsjukdomar i mogen ålder. Ahhhrrrrg.
Ja…vissa uttalanden får man äta upp 🙂
Nu börjar det äntligen ge med sig. (peppar, peppar…)
Hoppas det börjar ge sig, annars kan jag rekommendera potatismjöl som talk. Det svalkar hur osannolikt det än låter.
Det blev en trist liten historia det där… Hamnade på akuten med svullna luftvägar. Hu!
Usch, otäckt!! Lägg ner stressen, det är väl den som orsakar det?