Och så kom sommaren

Juni 2005

Jag tog bara mina remsandaler på mig när jag skulle hämta E på dagis.
Swosch, upp med T i bärsjalen (Jag börjar bli en riktig fena på att knyta knutar) Min fleecejacka fick hänga kvar i garderoben.
Det är ju så här livet skall vara i juni!

När jag kom till dagis väntade en glädjestrålande dotter på mig. Hennes fötter kunde inte stå stilla utan hela hennes kropp gjorde små lustiga skutt av iver:
-Mamma, nu skall vi gå till sommaren!
Hon stack sin lilla hand i min och det krävdes ingen övertalning för att få henne att vilja gå hem. Vi skulle ju gå till sommaren. (Förmodligen hade fröknarna nämnt att dagen idag var den första sommardagen)

När vi kom ut på den stenbelagda planen utanför förskolan kände jag hur min lilla filur slutade skutta:
– Men mamma, VAR är sanden?

Om vintern innebär att snö faller ner från himlen borde väl sommaren innebära att hela världen blir en sandstrand eller hur?
Jag trivs med treåringars logik!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s