En guldstund

E är prickig precis överallt. Det kliar så till den milda grad att jag och min man får ”sympati-kli-besvär”. Hon är så tapper den lilla skruttan, kvider lite ibland
”Jag vill inte ha det här…” Hon vill självmant sova middag och det är något mycket ovanligt.

T blir mer pratsam för varje dag. Jag inser att vårt hem kommer att bli ett ganska ”bubbligt” ställe om två år när vår yngsta pärla har verbal förmåga nog för att kampera med sin äldre syster.

Nätterna blir ganska sömnlösa när vattkopporna flyttar in. Vi får klia, trösta, serva med vatten och strö iskallt potatismjöl över prickarna. E ser ut som en liten mjölnare fast med stora tårar i ögonen…

I natt sov jag inte mycket. Mellan inmjölningarna ville min lille son amma och sedan hade jag svårt att komma till ro. När morgonen kom var jag inte alls intresserad av att fånga dagen.

E kände sig eländig. Hennes älskade moster hade, till råga på allt, hunnit åka före gryningen. Det enda som fanns att göra för min lilla tjej var att snyfta lite över tingens tillstånd. E’s trötta mamma försökte trösta genom att gosa och busa.

Alla småbarnsföräldrar vet hur rolig en uttröttad mamma är, men för E spelade det ingen roll. Med sina stora vackra ögon tittade hon på sin utschasade mamma och sa: ”Mamma, du är en så’n bra mamma!”

Jag skall minnas det ögonblicket och plocka fram det om 12 år.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s